4
meningarna ännu delade. Den obestridligt ypperste kännaren av Ukrainas folk och historia, professor Michail Hrusjevskij i Lemberg-Kiev, uppger totalsiffran till 31–32 miljoner, därav 51⁄2 milj. i Österrike och Ungern. Även om det skulle ligga någon överdrift i denna uppgift, trots professor Hrusjevskijs vetenskapliga auktoritet, gör den i alla händelser ofantliga folkmängden dock lillryssarna till det talrikaste slaviska folket näst efter storryssarna, framför polackerna, och redan denna omständighet kunde vara till fylles att åt lillryssarna tillförsäkra en uppmärksamhet, som deras mestadels undanskymda historia i flere avseenden förtjänar.
Det etnografiska rike, som lillryssarna representera och som i världshistorien endast undantagsvis har låtit tala om sig politiskt i enstaka fall, sträcker sig på ömse sidor av Dnjeper över det vida stepplandet norr om Svarta havet och har följande naturliga gränser: i norr Dnjepers bifloder Pripet, Desna och Sejm; i väster Karpaterna, Dnjester, San och Bug; i söder Svarta havet och i öster Don. Härtill komma smärre språkområden på nordöstra kusten av halvön Krim, i Kaukasien mellan Don och dess biflod Manytj samt Kuban. De nordligaste städerna i detta på tre stater delade rike äro Brest, Pinsk och Tjernigov; de största i väster äro Lemberg (Lviv, Lvov) och Cholm [i ryska Polen]; den sydligaste Novorossijsk på Svarta havets östra kust.
Såsom redan antytts, var det kristna furstendöme, som i slutet av det första årtusendet efter vår tideräkning bildades i Kiev, till sitt väsen lillryskt, något som dock ofta förbises i den ryska historieskrivningen. Den andliga litteratur, som från Bysans utbredde sig över Dnjeper-landet, hade mer originalitet och ljus friskhet än den torra, mörka dogmatik, som genom Moskva tryckte sin stela prägel på Rysslands äldre litteratur. Den ridderliga anda, som genomgår den berömda dikten om Igors fälttåg mot polovtserna, var alldeles främmande för Moskva, och när Peter den store
