Sida:Alfred Jensen. Mazepa. 1909.djvu/183

Den här sidan har korrekturlästs
169

klostret »Gallatz i Wallachiet, där hans excellens, den zaporoviske fältherren Mazepas, min salige morbroders och välgörares kropp ligger begraven».

Detta bekräftas till fullo av en samtida rumänisk krönika av Nicola Costin, storlogofet (kanslär) av Moldau, d. 1711, publicerad av major M. Kagalnicean i Jassy 1845. Däri heter det: »Den 18 mars 1710(!)[1] dog i Bender hetman Mazepa. Begravningsceremonien förrättades i kyrkan i byn Varnitsa vid Bender, varpå kroppen fördes till Galatz, där den begravdes i S:t Georgs kloster». Detta kloster hade mycket tidigt grundats av genuesarna. Kistan nedsattes mitt i klosterkyrkan i ett underjordiskt valv av tegelsten, och ovanpå, på golvet, lades en gravhäll, varpå Mazepas namn med furstevapnet och en enhövdad örn inristades.

Men icke ens efter döden fick den stackars Mazepa vara i fred. Några månader efter begravningen, då turkarna under kriget med Ryssland stormade Galatz och plundrade klostret, öppnade de kistan i förhoppning att finna några skatter däri, och en del av de förmultnade lämningarna lära då ha kastats ut på stranden av Donau. Nu först fick Mazepa ro en tid bortåt. Men när grekiska munkar år 1835 ville begrava serdaren Dimitri Derektji-pasja mitt i kyrkan, stötte de oförmodat på Mazepas glömda gravvalv, och det, som ännu kunde finnas kvar av hans knotor, måste maka åt sig för serdarens ben. Några år senare flyttades bådas jordiska kvarlevor till en annan plats utanför kyrkan, och den gamla gravhällen ersattes av furst Michael Gika med en ny. Härvid begick man dock det komiska misstaget, att man försedde Mazepas tyska riksfurstevapen med

  1. Uppgiften om denna dödsdag är dock mycket beaktansvärd. Om Mazepa dött i aug. eller sept. 1709, såsom alla andra uppgiva, har man svårt att förklara, varför valet av hans efterträdare såsom hetman uppsköts ända till våren 1710.