Eleonora, som representerades av fältmarskalken greve Rehnsköld. Det yngsta barnet Katarina, som föddes 1718 i Skåne, fick nöja sig med att till gudfader hava guvernören av Skåne. Om deras öden vet man endast, att Nastasia blev gift med general Stenflycht. Den äldste sonen Grigorij studerade ett par år vid Lunds universitet under ledning av Andreas Rydelius, professor i metafysik.
Ekonomiska bekymmer gjorde, att fru Anna Orlik mer än en gång måste vända sig till den svenska regeringen med bön om understöd. I ett brev från Krakau till kung Fredrik 1730 skildrade hon sin olyckliga belägenhet: »Den hårda och ödesdigra nöd, vari jag har råkat: en olycklig moder [i Ryssland] försänkt i det djupaste elände, min make i en dyster landsflykt bland de otrogne, och detta endast för att han offrat sitt liv, sina ägodelar och sin frihet för sitt nit och sin orubbliga hängivenhet för det svenska konungariket och för högtsalig konung Karl XII:s person, ärorik i åminnelse». Även dottern Barbara talade i ett brev till kungen (1731) om att hennes far i Turkiet ej kunde hjälpa familjen med en brödbit och att modern måste göra stora skulder i Polen, så att hon ej kunde komma från Krakau.
Av ett tacksamhetsbrev från den äldste sonen 1747 framgår, att den svenska regeringen (riksdagen) beviljade hans mor och syskon en årlig pension av 600 platen (1 plåt = 2 daler s. m.). Denne Grigorij, »comte d’Orlik» såsom han kallade sig, tyckes i det allra längsta ha fasthållit vid de gamla traditionerna och drömmarna om ett fritt Ukraina i förbund med Sverige, att döma av hans brev till Carl Gyllenborg åren 1739–41: »Visserligen kan det tyckas som om min far vore ett svagt verktyg för en så stor plan; men om man tar i betraktande att den kosackiska nationen, såsom vars lagligt valde chef under den svenske konungens auspicier han har erkänts av den Ottomanska Porten, ej åstundar något högre än att få ett
