svenska regeringen skulle utverka, att han försattes på fri fot, och i ett på polska avfattat brev, som han den 21 okt. skrev till sin hustru i Breslau, röjer sig den äkta kosackiska sorglösheten och optimismen. Detta brev, som av en viss E. H. Weihmantel i Stockholm översattes på tyska 1723, är av följande lydelse:
- »Min hjärtligt älskade Annichen!
»Förmodligen har du redan fått underrättelse om min olycka, hurusom jag nyligen häktats av moskoviten i Hamburg, i vilkens kvarter jag nu sitter redan på nionde dagen. På grund av den svenske, den käjserlige och den franske ministerns intervenering vilja stadsmyndigheterna icke att jag föres bort, och jag hoppas därför att bliva fri med Guds hjälp. Därför bör du inte vara allt för ängslig, ty även om jag skulle bli kvarhållen till hans tsariska majestäts ankomst, hoppas jag dock, att han skall förfara såsom en rättrådig herre mot mig, enär han väl vet, att jag aldrig har inlåtit mig i några consilia med min morbror. Mitt hjärtas fru, du har ju i dina händer mitt testamente, som jag vid min avresa [från Breslau] lät uppsätta skriftligt. Förbliv därför i den förhoppning, att hans majestät konungen av Sverige såsom en mycket rättvis och nådig herre varken åt dig eller mina barn skall låta någon orätt vederfaras, utan tvärtom, likasom högbemälta Majestät har behållit mig i sin höga protektion, skall han också täckas bevara dig och mina barn i densamma. Herr Ehrensköld har vår obligation i sina händer, och därför skall du, så framt jag skulle stanna kvar i moskovitiskt våld, anmäla dig hos honom och avfordra den. Mitt skrin med papperen i är likaledes i goda händer, där de icke skola gå förlorade. Bed blott Gud, att jag måtte slippa lös ur arresten, så skall allt åter bli bra. Alla mig tillgivna ber jag dig hälsa och försäkra dem, att jag framhärdar
