184
såsom deras, men i all synnerhet min hjärtligt älskade Annichens underdånigaste tjänare S. A. Woynarowsky.»
Men den arme Vojnarovskij bedrog sig grymt både i fråga om Karl XII:s maktbefogenhet och tsar Peters ädelmod. Han fördes i bojor till Petersburg, i vars beryktade fästning han tillbragte sju svåra år. Under de inkvisitoriska förhören inlämnade han en på tyska skriven böneskrift (förvarad i ryska statsarkivet), vari han förklarade sig oskyldig och okunnig om Mazepas förrädiska planer: »Jag fruktade att vända mig till tsaren av bävan för hans vrede. Men när jag fick ordern, infann jag mig godvilligt(!)[1] hos tsarens resident i Hamburg och överlämnade mig åt honom. Jag fick aldrig vara med om hetmanens rådplägningar, ty morbror avlägsnade mig alltid ur det rum, där han hade möte med sina adherenter (anhängare). Kanske han, med hänsyn till min ungdom, misstänkte, att jag skulle komma ihåg tsarens nåd och icke sluta mig till honom. Efter morbrors död antog jag icke hetmansvärdighelen och ådrog mig därigenom den svenske konungens misshag, sedan ämbetet givits åt Orlik. Jag har ej gjort något, som strider mot ers tsariska majestät, och därför inträdde jag ej i svensk tjänst(!?). Under morbrors livstid och efter hans död kunde jag ej av den svenske kungen återfå mina utlånade 240,000 thaler. Man avspisade mig med vänliga ord; men detta hindrade mig emellertid att uppfylla min ständiga önskan att bedja tsaren om nåd. Många gånger tänkte jag kasta mig för tsarevitj’ fötter, men ett lägligt tillfälle erbjöd sig icke. Jag hoppas, att storgosudaren ej skall straffa mig, oskyldig som jag är till min morbrors synd.»
Men denna onekligen något fega och icke fullt ärliga
- ↑ Den ryske författaren A. Bestuzjev påstår verkligen, men utan angivande av källan, att Vojnarovskijs utlämnande till Ryssland drog långt ut på tiden på grund av Wiener-regeringens protester, och att han slutligen godvilligt beslöt att överlämna sig åt gosudarens nåd eller onåd.
