192
tortyren, att då Orlik hade vänt sig till greve Taube för att få bostad i Stockholm, denne hade svarat barskt, att det nu inte var så som under den förre konungens livstid och att han fick skaffa sig husrum och mat bäst han gitte. Dessutom yppade han ett knep av Orlik: Denne skulle ha skrivit ett till sig själv adresserat smickrande brev »från zaporogerna»; detta lät Hertsik i Breslau en lillryss avskriva och skicka till Stockholm för att stärka Orliks kredit!
I det beryktade fängelset på Neva-holmen och i Amiralitetshäktet hölls Hertsik inspärrad till 1728. Då först fick han flytta till Moskva, där hans hustru och barn befunno sig, men stod alltjämt under sträng bevakning. En av hans söner, Peter, som tjänade hos furst A. V. Dolgorukij, behandlades mycket illa och hölls sex veckor instängd i en badstuga för någon lindrig förseelse. Då Hertsiks hustru Anastasia dog 1732, var han så fattig, att han ej kunde bekosta begravningen. Först 1735 blev han fri och fick ett dagligt underhåll av 25 kopek.
Fru Anna Vojnarovskas fränder gingo i Sibirien svåra lidanden till mötes. Hennes bror Vasilij Mirovitj, f. d. överste av Kiev, var gift med en dålig kvinna vid namn Anna Mokievska, som för myndigheterna angav, att hennes make ämnade rymma från Ryssland och därför hade skickat sin svenske tjänare Erik Witman till sin bror i Sverige för att underrätta honom därom. Denne Witman häktades i Åbo, där han då tjänade hos en svensk officer i hopp att komma hem till Sverige, och fördes till Petersburg, inför domstol förklarade han, att han såsom ryttare deltagit i slaget vid Poltava och tagits tillfånga, men blivit satt på fri fot genom Mirovitj’ bemedling. Han erkände, att hans husbonde hade givit honom en sådan hälsning till sin bror, men endast för att varna honom från att resa över till Ryssland, enär »de, som återkommo från svensken, ställdes under bevakning». Witman fördes till Moskva för
