Sida:Alfred Jensen. Mazepa. 1909.djvu/233

Den här sidan har korrekturlästs

Han ej blott sin tro, men också härskarna förrådde.
Men vad vart av hela skrytet? Ej sitt land de hunno,
utan miste sina härar och till Tyskland svunno.

Och den ryska skönlitteratur, som började spira upp under Peter I:s regering och på folkligt sätt prisade den stora segern 1709, hade ej nog starka ord om den stackars Mazepa. I Rjazans seminariebibliotek förvaras en handskriven panegyrik, sannolikt författad av Stefan Javorskij och sjungen vid triumfbågen i Moskva, då tsaren kom dit efter Poltava-slaget. Däri liknades Mazepa vid den giftiga ormen, en ny Herodes och Kain, »den otacksamme Absalon gent emot Rysslands David, med socker på läpparna och galla i hjärtat». Guds tempel i Ryssland hade varit stall för det svenska lejonet och ulven Mazepa. – I februari 1710 trycktes ett allegoriskt skådespel »Guds förgörande av de högfärdiga förgörarna», fullt av politiska anspelningar. Avessalon [= Absalon, Mazepa], ridande på ett halt lejon, kämpar med Davids {= Peters) krigare, men besegras, fastnar under flykten med håret i ett träd och dödas av Joab. Det halta svenska lejonet flyr o. s. v. En örn införes med devisen: »Både halta och icke halta, både grymma och icke grymma tämjer jag» o. s. v.


Den nationalhjälte, som den lillryska folkfantasien sökte sig under denna ödesdigra tid, fann den i Palej, ett av Mazepas många offer. Denne Palej hade av zaporogerna fått detta namn, som betyder: förbrännaren, men hette egentligen Semen Filippovitj Hurko (Gurko) och var född i Borzna. År 1688 föreslog han Mazepa, att Bialacerkiew och Fastov skulle införlivas med zaporogrepubliken; men Mazepa avböjde detta, enär dessa städer i högra Dnjeper-landet stodo under polsk överhöghet. Palejs politik gick, likasom Chmielnitskijs, ut på att rycka hela Ukraina från Polen och förena trakterna på båda sidor av Dnjeper under Moskvas