20
lätt kunna flytta dem från en ort till en annan, och de livnära sig endast av sin boskap, av villebråd och fiske. Härav kan man lätt förstå, varför detta härliga land hittills förblivit obebott norrifrån, och varför det alltid skall vara i detta skick, om man tar i betraktande de omgivande folkslagens anlag, särskilt tatarernas.» – Men när Karl XII hade sårats i foten omedelbart före Poltavaslaget, kunde Adlerfelt icke låta bli att giva dem ett visst erkännande för deras skjutskicklighet: »Dessa stackare ha långa bössor, som de kalla Tourk och som ha en skottvidd av ända till 500 fot. Med dem ha de gjort oss nog mycket ont. men aldrig mer än i denna trakt, som rågat måttet av våra olyckor.»
De karolinska dagboksanteckningar, som professor Aug. Quennerstedt sedan 1901 begynt utgiva och som av honom försetts med en inledning om Ukrainas natur och folk, innehålla åtskilliga notiser om det intryck, som det bördiga landet med dess underliga befolkning gjorde på de svenska krigarna. Så t. ex. skrev löjtnant Joachim Lyth den 12 nov. 1708: »Wi kommo nu in utj landet Ukraina eller Ukrain, fältherren Maseppa tillhörigt, som uti sig sielf är ett ymnigt, frucktbart land på säd, fruckt, tobak och boskap, men skog finnes där litet eller intet, utan består mäst uti stora flacka fälten; ett elackt och swinacktigt folk är här att finna, honung, lin och hampa är till öfverflöd ock försäljes för en ringa pening, och bo desse ukrainer merendels wid små strömmar för watn skull, som till myckenhet där i landet finnas, de bränna mästa delen halm ock torf, hwar wid de både koka ock baka.»
Ett halvt århundrade före Karl XII företogs en forskningsresa genom Ukraina av en fransk ingeniör Guilleaume le Vasseur de Beauplan, som tillbragte 17 år i Polen och under ständiga resor hade rika tillfällen att lära känna även Lillryssland. Det intryck, som han år 1646 fick av det sociala tillståndet i Ukraina, var högst nedslående. Ur hans »Déscription d’Ukranie» (tryckt 1663, 73) må följande citat anföras: