28
eller militärdistrikt, vilkas överstar efterhand började införa rysk militärdisciplin hos de »fria» kosackerna. Kotosjichin, den märklige ryss, som hamnade i Stockholm under Karl XI:s regering, beskriver Lillrysslands statsrättsliga förhållanden sålunda i den samtida svenska översättningen:
»Den samme Boiarin som förwaltar det Galetske Qwarteret (i guv. Kostroma), sitter och uti Pricas (=kansli) Malvoi Rossi tillijka medh een Diak (=sekreterare). Det lilla Rysslandh, Saporoske Casaker Armadan sampt städerne Kief och Zernigoff med deras Towarisse eller Adhærenter, lyda under detta Pricaset, alt ifrån den tijden sedhan dhe blefwe åthskilde från Kongen j Påhlen och kommit under Tzarens devotion. Af samma lilla Rysslandh inkomma inga intrader, derföre at då Tzaren hade bekommit dem j sitt wåldh och bracht dem till sin hörsamhet, hafwer han utfäst och förplichtigat sigh, at de skole ewinnerligen blifwa hans Undersåthare, effter dhe privilegier och frijheeter som dhe hafft hafwa j förtijden under Kongen i Påhlen, intet derpå förandrandes, eller dheras frijheet dem afskährandes, uthan war medh dem förafskedat at de skole hålla altijdh een Armé j parat af 60,000 man emoot Tzarens fiender och till städernas defension: Hwilken Armé skulle blifwa underhållen af dhe Räntor och uthlagor som af den Landsohrtens inbyggare faller.»
»Ruinen» i Ukraina nådde sin höjdpunkt under den grymme, vinningslystne hetmanen Bruchovietskij. Med en svit av mer än 500 man for han 1665 till Moskva för att »reglera» förhållandet mellan Lilla och Stora Ryssland, i själva verket liktydigt med att främja sina personliga intressen genom att gynna det moskovitiska inflytandet. Han gifte sig med en dotter till furst Dolgorukov, lät tsariska vojevoder slå sig ner i lillryska städer och överflyttade kosackernas bränvinsmonopol – ett av deras dyrbaraste privilegier! – till den tsariska statskassan. Då han med starka skäl misstänktes för att avfalla från Moskva och
