ett buller warit i Pohlen, skall Pohlniske Fältherren welat skicka sina meubler i säkerhet och gifwit Mazeppa Commission at föllja dem åt, men hade ej bättre lyckats än at Saporowerne kommit deröfwer, tagit bort altsammans och fördt Mazeppa till Ukraine, der han så insinuerat sig hos alla, at då warande Cosackiske Fältherren brukat honom hemma såsom sitt förtrognaste Råd. Efter några år, då hans Herre förfallit i Czarens onåd och blifwit skickad til Sibirien, hade Cosackerne med enhälliga röster walt honom til sin Hettman eller Fältherre. Sant är det, at han i yngre åren måste hafwa haft både lif och hierta såsom en braf karl, ty ännu då han kom til Kongl. Hög-quarteret och war redan 70 år, hade hans ögon en brinnande eld, och talet förstånd med mycken beskedlighet. Han war dageligen hos Konungen, ibland at de woro allena, ibland at Gr. Piper war tillstädes, och skedde alla deras discourser på Latin». – Det var väl efter denna icke oävna karaktäristik som Voltaire i sin historia om Karl XII beskrev Mazepa såsom »en modig, företagsam och otröttlig man, änskönt gammal till åren».
Krmann skriver: »Mazepa var en man av inemot 70 år, med allvarsam uppsyn, utbildad efter kosackiska sedvänjor, kunnig i latin, polska och ryska, egare av en stor förmögenhet, som han hade samlat genom olika underhåll av tsaren och polske kungen samt genom egna rika inkomster och årsintäkter av sina underhavande. Ty hela Ukraina var beroende av sin dux (hetman) ända till slutet av hans liv, och han utvalde ansvariga bland sina hovmän och gav dem städer och byar i underhåll; men av andra underhavande samlade han själv pängar, och av varje jordbrukare tog han i årlig skatt två eller flera polska gyllen i mån av deras skatteförmåga. I alla städer och större byar hade han egna gårdar, rörlig egendom, bryggerier och brännerier ..... Polsk till sinnelaget, gynnade han polacker och
