38
för rästen voro där blott några av hovfolket. Jag gick då fram, något beskänkt, och sade åt denne Mazepa: Czolem, panie asawula![1] Och eftersom han var en morsk herre, svarade han genast: Czolem, panie kapral! Utan att besinna mig gav jag honom med näven ett slag på truten och tog några steg tillbaka. Han grep med handen om svärdsfästet; jag likaså. Man rusade till och skrek: Stopp! Stopp! Kungen är där bakom dörren! Men ingen ställde sig på hans sida, ty de sågo snett på honom för att han var en smula kältring och till på köpet kosack, som nyss adlats. De kände också till det agg, som jag med rätta hyste mot honom, och de respekterade mig, ty jag hade redan förbrödrat mig med dem utan att dock svansa för dem.»
»Nu uppstod stor rörelse. En hovman gick in i det andra rummet och sade: Stormäktige konung! Herr Pasek har örfilat Mazepa! Men kungen gav honom då genast ett slag på munnen: Du skall vara tyst, tills du blir åtspord. – Biskopen blev förfärad, då han fick höra talas om detta capitale (förbrytelse), och fruktade, att jag skulle lida någon insultus (straff). Han gick därför fram till mig och sade: Jag känner ej ers högvälborenhet, men jag ber för Guds skull: gäck hädan, ty det är ett stort brott att i konungens gemak örfila någon av hans hovmän. Men jag svarade: Ers högvördighet vet ej, vad den skurken är mig skyldig. Då återtog biskopen: Därmed må vara huru som hälst, men på detta ställe höves det icke att förgå sig på det viset. Gäck hädan, medan det ännu är tid, innan kungen får vetskap därom. Men jag svarade: Nej, det gör jag icke.»
»Mazepa gick nu ut med gråten i halsen. Slaget smärtade honom icke så mycket som harmen att hovmännen ej hade tagit hans parti som för en kollega. Jag berättade då för biskopen originem praetensionis (orsaken till
- ↑ Mjuka tjänare, herr asaul! – en föraktlig anspelning på Mazepas kosackiska härkomst.
