ständigt i evig underdånighet hos deras tsariska lysande Majestät och hos dess tronarvingar; men med polske konungen, turkiske sultanen och krimske khanen skall jag ej hava förrädiska förbindelser eller skriva till dem om något utan deras tsariska Majestäts ukaz och befallning och icke lägga råd med dem; samt att de av deras tsariska Majestät och härskare åt mig, Ivan, samt åt starsjinan och hela zaporogiska hären och det lillryska folket på denna sammankomst, i krigslägret vid floden Kolomak [en biflod till Vorskla] uppställda och givna punkterna i allo hålla fast och beständigt enligt deras tsariska Majestäts och härskares ukaz; till uppfyllande av allt detta lovar jag och kysser detta Heliga Evangelium och Herrens undergörande kors.
Ivan Mazepa, hetman över deras Tsariska Majestäts zaporogiska armé.»
I övrigt bekräftades formellt Chmielnitskijs statuter rörande kosackernas skattefrihet, rättighet att välja hetman och att mottaga utländska sändebud [utom det polska och turkiska]. Efter installationen i Moskva undfägnades bojarerna och starsjinan rikligt av Mazepa, och enligt Gordon, den skottske ingeniören, som kommit till Ryssland 1661 och blev en av den unge tsar Peters första praktiska lärare, dracks det vid invigningsfesten många önskeskålar under avlossande av glädjesalvor.
Redan från det första ögonblicket röjde Mazepa sin politiska karaktärslöshet. Han visste, att han hade fiender och avundsmän på alla håll, särskilt bland Samojlovitj’ anhängare; men på samma gång som han sökte köpa och vinna motståndarna på sin sida, försummade han ej att i smyg förtala och göra dem misstänkta i Moskva, likasom de ock använde samma lömska metod gent emot honom.
Men det måste oförbehållsamt erkännas, att Mazepa visade sig vara en utomordentligt skicklig omdanare av det lillryska lydlandet och att han med beundransvärd
