46
diplomatisk takt sökte jämka mellan Moskvas och Ukrainas vitt skilda intressen. Och svårigheterna voro ofantliga. Själv yttrade Mazepa en gäng om sina lillryska landsmän: »Bland de vanliga lillryssarna finns det sådana, som önska oreda och revolt. Fattiga stackare vilja få sin utkomst på de rikas bekostnad. Av samma härkomst som zaporogerna, taga de zaporogernas handlingssätt till mönster för sig hällre än att foga sig i en regelrätt samfundsordning i städerna. Och huru mycket de än lida genom zaporogerna, äro de dock i sitt vanvett alltid redo att sälla sig till dem.»
Det var särskilt två reformer, en politisk-militärisk och en ekonomisk, som gjorde kosackerna avogt stämda mot den nye hetmanen, »den sluge räven och Macchiavelli», såsom de kallade honom. Regeringen i Moskva beslöt nämligen att befästa Kiev och några orter vid floden Samara för att hava en säker försvarslinje mot tatarerna, och då detta på omvägar blev bekant i Sitj, hade Mazepa stor möda att lugna brushuvudena. Dessutom voro de för stolta och lata att deltaga i dessa befästningsarbeten, ty sådant grovarbete som att gräva löpgravar eller forsla kalk och lera var naturligtvis ovärdigt en »fri» kosack. Den andra reformen gällde brännvinsmonopolet, kosackernas ögonsten. I början tillät Mazepa de lillryska bönderna att själva »röka vin» (tillverka snaps) vid »bröllop och för husbehov» och att köpa mindre fat brännvin, rymmande 10 »kvarter» till pris av 2 kopek pr kv. Men snart indrogos dessa privilegier och »arrenden» helt och hållet, i det att brännvinsnäringen blev statsmonopol.
År 1689 var betydelsefullt både i Mazepas och Rysslands historia. Den 10 augusti kom den lillryske hetmanen med en svit av 300 personer åkande till Moskva i en gammalmodig tysk vagn, en sådan som utländska sändebud plägade färdas i. Hans avsikt var att bli presenterad för tsarevnan Sofia, men hennes dagar på tronen voro redan räknade, ty brodern Peter Alexejevitj stod just i
