Sida:Alfred Jensen. Mazepa. 1909.djvu/71

Den här sidan har korrekturlästs
57

härom, beror kanske på att han såsom präst ej ville befatta sig med en slik skandalkrönika, som var så förklenande för Karl XII:s bundsförvant. Men vi hava andra samtida sagesman, vilkas uppgifter icke få lämnas obeaktade, i främsta rummet den franske markisen de Bonac.

Jean Louis d’Usson, marquis de Bonac (d. 1738), ackrediterad såsom franskt sändebud hos Karl XII och konung Stanislaus från 1701 till 1710, skrev i sina memoarer följande: »Mazepa hade fästat sig vid en dam av stort anseende. Hennes man, som märkte denna kärlekshandel, lät Mazepa veta, att han måste upphöra med sina besök, men denne föraktade detta råd och föll i händerna på sin fiende, som tog en löjlig hämd för denna skymf, som man eljes antingen hämnas mycket grymt eller också icke alls. Han lät avkläda Mazepa alldeles naken, och efter att ha insmort honom med honung och betäckt honom med fjäder band han honom på en häst och lät honom löpa. Den blygsel, som Mazepa hade av att se sig i detta skick, hindrade honom att återvända hem och visa sig för sina vänner. Han begav sig skyndsamt till Ukraina.»

Här är historien sålunda utpyntad med ytterligare en raffinerad detalj, som icke ens Pasek kände till eller har hittat på. Samma uppgift om den befjädrade insmörjningen – väl bekant från den amerikanska lynch-justicen mot negrer – upprepas av Otwinowski i hans polska krönika: »Mazepas häst förde honom till en by, där det var marknad. Nedtjärad och fullklibbad med dun, togs han av folket för hin onde, och prästerna gjorde korstecknet, tills banden sletos av hästen under dennes språng över lassen, så att han blev fri.» (Enligt denna källa skulle skådeplatsen ha varit vojevodskapet Belz, och namnet Falbowski är utbytt mot Kacki, som sedermera blev vojevod av Kiev och borggreve av Krakau.)

Även Krmann, den redan omnämnde slovakiske pastorn i det svenska krigslägret 1708–09, hade reda på