det, när Mazepa och fru Jelena utsträckte promenaderna till skogen. Hennes sällskapsdam Szczepanowska var visserligen med, men när man av rättegångshandlingarna erfar, att Mazepa gav henne en mössa av sammet och sobel samt några blanka dukater, tyder detta på vissa tjänster såsom »förkläde», och fru Jelena själv fick av Mazepa en toalettask av förgyllt silver, en diamantring och några turkiska dukar – Mazepa kände nogsamt kvinnokönets svaghet för ögonfägnad!
Överväldigad av lidelse, skrev han till slut ett brev till den unga frun och bad henne övertala sin man att fara till byn Reusjka, där domaren skulle dödas i ett bakhåll. Men detta brev uppsnappades av Zagorovski, vilken försköt sin otrogna maka och flyttade till Wladimir. Gripen av ånger, sökte hon återvinna domarens kärlek, men när detta ej lyckades, tog hon sin tillflykt till »häxmedel» för att döda honom. Han blev värkligen så sjuk, att han måste fara till Lemberg, som då nyligen lyckliggjorts med läkare, perukmakare och »exorcister», och de gåvo honom botemedel, så att han repade sig. Kovalevskas släktingar sökte då mörda honom och hotade att döda hans vän, furst Stanislaw Massalski. Den stackars domaren måste lämna Lemberg och begav sig till Ljublin, där han begärde formlig skilsmässa och stämde frun och hennes älskare för mordförsök. Processen drog långt ut på tiden, och en mängd vittnen inkallades. Då hon fann sin ställning ohållbar, flydde hon till föräldrahemmet och återtog sitt flicknamn.
Om domarens hämnd på Mazepa tälja protokollen intet. Säkerligen var han för gammal och svag att uppträda lika energiskt och handgripligt som Falbowski i Paseks skildring. Men omöjligt är ju icke, att han lät en hantlangare utföra det raffinerade straffet på den brottslige, och en lillrysk forskare (Kamanin) anser till och med att det är denna faktiska historia, som Pasek fått reda på och
