66
lämnade åt Mazepa och förstördes av honom. Men greve Golovkin var nog omtänksam att taga en avskrift därav, som ännu förvaras i utrikesdepartementets arkiv i Moskva, och det lider intet tvivel, att dessa kopior äro fullt äkta. I den halvt polska stiliseringen känner man igen något av den chevalereske pagen vid Johan Kazimirs galanta hov. Såsom ett litet bidrag till det dåtida känslolivet må dessa kärleksutgjutelser här återgivas, även om de på sin höjd endast bekräfta, att »kärlekens språk» är sig ganska likt i alla tider och på alla tungomål, och att den kärleken, den kärleken kan göra även gubbar fjolliga.
N:o 1.
»Mitt hjärta lilla! Min blommande ros! Innerligt beklagar jag, att du är så långt borta ifrån mig, att jag ej kan se dina ögon och ditt lilla ansikte. Genom denna biljett hälsar jag dig och kysser kärligt båda dina små kinder.»
N:o 2.
»Mitt hjärta lilla! Jag bedrövades, då jag erfor av jungfrun, att Nådig Fröken tänkte illa om mig för att jag inte höll Nådig Fröken kvar hos mig, utan skickade er hem. Men betänk själv, vad det skulle ha blivit av detta! För det första: dina föräldrar skulle ha skrikit ut för hela världen, att jag nattetid tagit deras dotter med gewalt och höll henne hos mig såsom frilla. Den andra orsaken är, att om jag kvarhållit Nådig Fröken hos mig, skulle jag ej kunnat lägga band på min åtrå, och inte Nådig Fröken heller. Vi skulle blivit tvungna att leva såsom äkta makar, men därigenom vållat att kyrkan förbannat, ej välsignat oss. Och vad skulle jag då ta mig till? Och det skulle gjort mig ont, om Nådig Fröken sedan hade gråtit för min skull.»
