honom sina tjänster och begärde hans skydd. Mazepa försummade helt visst intet för att tjäna honom, men han hade för sent inlåtit sig på detta företag och förlorade sin förmögenhet utan att ha varit den svenske kungen till något gagn.»
Den brittiske militäringeniören Gordon skrev i sin dagbok: »I förlitande på Mazepas löfte företog Karl XII 1708 tåget till Dnjeper för att rycka in i Ukraina. I glädjen över denne berömde krigares avsikt att infalla i Ryssland uppäggade storvisiren Tjoprili-Ali-pasja den krimske khanen Kaplan Girej att lämna Mazepa understöd, förespeglande honom, att den starka turkiska armén stode redo att också infalla i Ryssland och bistå svenskarna.»
Feofan Prokopovitj, tsar Peters berömde medhjälpare i det andliga omdaningsarbetet, tecknade sin lillryske landsmans karaktär sålunda: »Mazepa hade stigit så högt i förtroende och värdighet, att han endast såg Gosudaren över sig. Men icke nöjd med all annan lycka, önskade han även skaffa sig oavhängighet, och för att nå detta mål ämnade han begagna den svenske konungen såsom medel ... Han var i själ och hjärta polack och katolik och hatade Ryssland, men ingen kunde märka dessa känslor hos honom, ty han visade alltid för Ryssland hängivenhet, kärlek och aktning. Hans skarpsinnighet följde noga människornas handlingssätt; han gav akt på varje ord, sökte genomskåda andras tankar och var alltid försiktig och sluten, ända därhän att han ofta föreföll tvetydig. Stundom spelade han drucken, fast han icke var det; han berömde andras uppriktighet, var på sin kant mot de sluge, tjusade dem, som han sprakade med, och avlockade dem deras hemligheter». – Även Antonij Katifora i sin historia om Peter den store[1] ansåg, att
- ↑ Denne författares historia om tsar Peter, som citeras både av Rigelman och Kostomarov, är mig alldeles okänd, likasom författarens personlighet, så att jag icke har kunnat kontrollera denna uppgift.
