Sida:Alices äventyr i underlandet 1921.djvu/133

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
127

»Det gör detsamma!» sade kungen och såg helt belåten ut, »Ropa upp nästa vittne!» och sedan viskade han till drottningen: »Hör du, min älskling, — du får lov att korsförhöra nästa vittne! jag får riktigt huvudvärk av det här!»

Alice tittade nyfiket på den vita kaninen, som mumlade igenom listan; hon undrade vem nästa vittne skulle bli; — »tillsvidare har de just inte fått veta mycket av sina vittnen», tyckte hon. Tänk dig hennes förvåning, då den vita kaninen med hög och ljudlig röst läste upp namnet: »Alice!»