28
därför var det inte så gott att säga, när kapplöpningen var slut. Men när de hade sprungit omkring en god stund och var alldeles torra igen, så ropade dodofågeln: »Kapplöpningen är slut!» och då samlade de sig allesammans omkring honom och frågade flämtande och andlösa: »Vem har vunnit?»
Det kunde dodofågeln inte svara på så där utan vidare. Han satt en lång stund med fingret tryckt emot sin panna (såsom Shakespeare på sitt porträtt) och de andra stod där tysta och väntade. Till sist sade dodofågeln: »Alla har vunnit, och alla måste få pris!»
»Men varifrån skall vi få prisen?» frågade alla om varandra.
»Från henne förstås!» sade dodofågeln och pekade på Alice; och i detsamma trängdes alla omkring henne och ropade av alla krafter: »Pris! pris!»
Alice visste rakt inte vad hon skulle ta sig till. Hon stack handen i fickan och fick tag i en ask med pullugryn[1] (lyckligtvis hade de inte blivit förstörda av saltvattnet) och delade ut dem såsom pris. Och var och en fick sitt, nätt och jämt, — utom hon själv.
»Men hon måste ju också få ett pris», sade mösset.
»Naturligtvis», sade dodofågeln mycket allvarligt. »Har du ingenting annat i din ficka?» frågade han av Alice.
»Bara en fingerborg», svarade Alice bedrövad.
»Tag hit!» sade dodofågeln.
Därpå samlade sig alla omkring henne igen, och dodofågeln höll högtidligt fram hennes fingerborg, och
- ↑ Pullugryn = sockergryn.
