Sida:Alices äventyr i underlandet 1921.djvu/44

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

38

angenämt och bildat samtal; — men efter ett par minuter hörde hon en röst utanför, och då tystnade hon för att höra efter.

»Mary Ann, Mary Ann!» sade rösten. »Kom genast hit med handskarna!» — Sedan hördes ett trippande som av små fötter i trappan; Alice visste att det var kaninen, som kom för att se efter henne, och hon började darra så att hela huset skakade; — hon glömde att hon nu var mer än tusen gånger större än kaninen och inte alls behövde vara ängslig för honom längre.

Nu kom kaninen fram till dörren och försökte öppna den; men den gick inåt, och Alices armbåge tryckte hårt mot den, så det gick inte. Alice hörde honom säga: »Nå, då går jag runt kring huset och kliver in genom fönstret!»