Först hördes ett allmänt anskri: »Där for han!» och sedan kaninens röst: »Tag lyra med honom! tag lyra! — han kommer ner bredvid häcken!» — Så blev det tyst ett ögonblick, och så ett allmänt stim och stoj igen: — »Så där ja! — lyft upp hans huvud! ge honom en klunk brännvin! — kväv honom inte! — Hur gick det med dig, gamle gosse? — Vad var där? — Berätta, berätta!»
Till sist hördes en svag och darrande röst (»det där är Ville», tänkte Alice): »Jag vet inte riktigt — tack, inte mera nu! — jag mår redan bättre, — men jag är alldeles vimmelkantig. — Jag vet bara att någonting kom fram under mig som gubben ur dosan, och upp for jag som en raket!»
»Det gjorde du visst, det, gamle gosse!» sade de andra.
»Vi måste bränna ner huset!» sade kaninen. Då ropade Alice: »Om ni understår er någonting sådant, så tussar jag Dina på er!»
