jag gärna skulle ha lärt den några konster, bara — bara jag hade varit lagom stor för att göra det! Usch! Jag höll ju på att glömma att bli stor igen! Vänta litet! hur skall det gå till? Jag borde väl äta eller dricka något nu igen, — men vad?»
Ja vad? — det var just frågan! Alice såg sig om, tittade på alla blommor och örter, men kunde inte se någonting som såg ut som det riktiga för hennes nuvarande ändamål. Där stod en stor svamp bredvid henne, den var ungefär lika hög som hon själv; och när hon hade tittat under den och på båda sidor om den och bakom den, tyckte hon att hon lika gärna kunde titta ovanpå den också.
Hon ställde sig på tå och koxade över svampens kant, och hennes ögon möttes av ögonen hos en stor, blå larv, som satt ovanpå svampen med korslagda armar och helt lugnt rökte en lång vattenpipa, utan att det allra ringaste bekymra sig om att hon eller någonting annat fanns i närheten.
