Sida:Alices äventyr i underlandet 1921.djvu/79

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

SJUNDE KAPITLET.
En galen tebjudning.

Ett bord stod dukat under ett träd framför huset, och påskharen och hattmakaren satt där och drack té; en sjusovare[1] satt mellan dem, djupt insomnad, och de två andra stödde armbågarna mot honom och talade över hans huvud. »Rätt obekvämt för sjusovaren», tänkte Alice; »men eftersom han sover, bryr han sig väl inte om det.»

Det var ett stort bord, men de tre satt alla hopträngda vid ena hörnet. »Upptaget! upptaget!» skrek de, när de såg Alice komma, — »Här är fullt av oupptagna platser!» sade Alice harmset och satte sig i en stor karmstol vid ena bordsändan.

»Vill du ta för dig litet vin?» sade påskharen vänligt.

Alice såg sig om, men intet annat än té syntes till på hela bordet. »Jag ser inte något vin», sade hon.

»Det finns inte heller», sade påskharen.

»Då var det inte just vidare älskvärt av dig att bjuda mig på det», sade Alice förtrytsamt.

»Det var inte just vidare älskvärt av dig att bjuda dig själv till vårt bord», svarade påskharen.

  1. Utom de människobarn, som stiga upp för sent, har även ett litet djur sin namnsdag på sjusovardagen. Du kan se ett sådant på bilden här.
    Ö. a.