i utlandet, försäkrade dramaturgen, hvarför han själf vändt sig alt mera till »regien». Han hade naturligtvis också gjort en mängd intressanta bekantskaper med sceniska konstnärer af bägge könen och hade för öfrigt hela det teatraliska Europa på sina fem fingrar.
»Men kafferepet, Alina?» utbrast Albin helt plötsligt och såg orolig ut.
»Kafferepet skall nog gå bra», försäkrade Alina, lemnade Elofs arm, nickade åt honom och skyndade bort med alla herrarne, utom Albin och fästmannen. Damerna hade redan förut försvunnit, sedan de tillfredsstält sin nyfikenhet i afseende på fästmannens utseende.
Albin skulle taga hand om Elof och följa honom till hans bostad. Då de två funno sig allena, började de naturligtvis samtala helt förtroligt. Albin anförtrodde sin vän alla de framgångar han haft i Paris, Wien och Berlin. Elof talade blott om sin kärlek och slutligen måste Albin höra på honom, nickade och smålog samt förklarade, att det varit en tid, då också han känt den mest himmelska hänryckning öfver att älska Alina Frank.
Elof kände sig obehagligt öfverraskad. Hade Albin och hon stått i kärleksförhållande till hvarandra? Under sin första bekantskap med Alina hade Elof haft sådana misstankar, men hennes kamrater hade ju flere gånger förklarat,
