Alina, som tycktes vara mycket nöjd med uttrycket »stormande framgång».
»Ännu ett!» suckade Elof.
»Vi börja repetera i morgon. Ännu fattas besättandet af en roll, själfve älskarens. Alla ungherrar här ha bönfallit mig att få den, ty det är jag, ser du, som bestämmer det hela. Men jag har inte lyssnat till deras böner. Vet du hvarför? ... Jo, jag har gömt rollen åt dig.»
»Åt mig!» utropade Elof både glad och förskräckt.
»Just åt min egen Elof», ljöd Alinas varmt smekande röst. »Du skall spela mot mig, och det skall roa mig ofantligt ... Tänk, om du vore skådespelare!»
»Men tror du, att det skall lyckas för mig? invände Elof.
»Lyckas! Hvarför inte? Du har ju sjelf gifvit skådespelarne så många goda råd och anvisningar, anfört huru den och den rollen måste uppfattas och hvilka uttrycksmedel äro de bästa för en god scenisk verkan. Nu får du själf tillfälle att sätta dina teorier i praktik. Dess utom skall jag öfva in rollen med dig. Du vet att jag är också instruktris ... Åh, det skall gå utmärkt.»
Därom var Elof just icke öfvertygad, men han kunde icke stå emot Alinas enträgna uppmaningar, och dagen därpå läste han rollen
