»Jo, jo, doktor, så käns det att spela komedi», tilläde han och skrattade med sitt vanliga, försmädliga skratt.
Hvilken oförskämd karl! Elof skulle ha velat gifva honom en örfil. Och denne skulle komma och berätta för honom, att Alina, hans Alina, ämnade hastigt lemna badorten!
Men hvart skulle fröken Frank då begifva sig? Hon hade ju så fast beslutat att stanna ännu två eller tre veckor. Slutligen fann skådespelaren för godt att tillfredsställa den allmänna nyfikenheten. Han och fröken Frank hade gjort upp sällskap.
De skulle fara till Kristiania och gifva gästroller. Naturligtvis skulle de göra stormande lycka.
»Och det här viste fästmannen icke af», hviskade man i sällskapet.
Tidigt påföljande morgon skulle ångbåten anlöpa badorten och genast fortsätta sin kurs till Kristiania. Det beslöts därför, att hela badsällskapet skulle infinna sig på ångbåtsbryggan och bringa Alina sin afskedshälsning. På det sättet kunde man få en alldeles opåräknad liten fest. Anledningen vore visserligen icke riktigt glad, men det vore en festlighet i alla fall, intressant för tillfället och något som man sedan kunde tala om i flere dagar ända till dess festens föremål vore alldeles glömdt.
