tvinga direktören att taga rollen från den förhatliga medtäflerskan. Då Elof bestämdt vägrade att göra ett sådant försök, hvilket dess utom icke skulle tjäna till något, yrkade Alina, att han skulle återfordra skådespelet och förbjuda dess uppförande.
Elof hade förut själf önskat, att Alina skulle spela rollen. Han hade ju oupphörligt tänkt på henne under det han skref stycket. Han var öfvertygad, att Alina skulle gifva lycka åt skådespelet och kände sig nästan förtviflad öfver rollfördelningen. Men någon af de åtgärder hans fästmö fordrat af honom ville han icke vidtaga. Det smärtade honom att sätta sig emot hennes åstundan, men han stod fast vid sin föresats.
Slutligen tyckte han kanske till och med, att det vore bäst, att rollen utfördes af någon annan. Han skulle aldrig kunna uthärda att se Alina i detta skådespel, i fall hon ej motsvarade hvad han tänkt sig. Så växlade hans åsigter i detta ämne, liksom han hvarje dag rycktes mellan glada förhoppningar på ett outsägligt lyckligt lif sedan han gift sig med Alina, hvars goda egenskaper han så väl kände och högt värderade, och de mörkaste farhågor för att hennes kärlek till honom skulle undanträngas af den lidelse med hvilken hon egnade sig åt teatern. Han älskade själf konsten, men var färdig att förbanna den, då den tog Alina från honom.
