pligt och om sin kärlek. Det vore ju två skilda saker. Han tyckte detta var så klart, att han ej kunde fatta, det hon icke tänkte alldeles som han.
Elofs försök att lugna henne misslyckades alldeles. Den stolta Alina Frank tycktes öfverväldigad af smärta, och hennes fästman kunde icke afgöra, om det vore den sårade konstnärsstoltheten som hade förnämsta delen däruti eller om det i synnerhet vore bedröfvelsen öfver att tro sin kärlek försmådd. Han ville gärna förmoda det senare, men mäktiga tvifvel sletos med den förmodan. Han lemnade Alina i ett tillstånd som var föga lugnare än hennes eget.
Albin Bergs komedi kunde blott få gånger uppföras. Mången klandrade Elofs recension, men ingen ville mera se stycket.
Då det så oförmodadt hastigt måste strykas från spellistan, skulle något annat inöfvas i största hast och man började repetitionerna af Elofs skådespel. En dag öfverraskades Alina af att teaterdirektionen skickade till henne den roll, som fru Jacobi fått. Den sist nämda hade efter ett par repetitioner trott sig upptäcka, att rollen vore omöjlig och att det icke kunde lyckas att gifva sceniskt lif åt, såsom hon uttryckte sig, ett dimmigt tankefoster utan dramatisk själ. Direktionen ville ej tvinga en så betydande skådespelerska och skickade därför rollen till fröken Frank, med anmodan, att hon skulle lära sig den i
