Sida:Alina Frank; Bland bränningar; Röda fanan.djvu/165

Den här sidan har korrekturlästs
151
BLAND BRÄNNINGAR.

Nu lyser solen fram igen. Corneliusson kommer och frågar, om jag ej vill segla ut nu. »Det är så myet pent vär», säger han på sin underliga bohuslänska. Jo, visst skall jag ut nu. Båtkarlen menar, att man med den här vinden kan komma snart till Svartskär. Det finner jag förträffligt. Det är till Svartskär jag vill. Där bor gamle Niklas Jakobsson och den vackra Jakobina. Jag undrar huru de hafva det. Jag har ej varit där på två hela dagar. Mycket kan hända på ett par dagar, när man bor ända ute i hafsbandet och när det blåst så att klipporna kunna vältas öfver ända.

Far väl med dig, min käre Alrik! Jag vill ej hafva något bref från dig, ty det skulle blott störa mitt friska naturlif, men du skall kanske snart åter få höra af mig.


——————


II.
Från Agda till Gundborg.


Min snälla Gundborg, hvarför är du ej här? Jag trodde ej, att det skulle vara så roligt vid en badort, som jag nu funnit det. Jag stiger