om deras giftiga tungor? Hufvudsaken är att halva roligt medan man är ung och då man ej gör något ondt därmed, hvarken åt sig själf eller andra.
Jag är säker på att kunna finna många ganska förståndiga flickor bland alla dessa yrhättor, som dansa hvar enda kväll, blott man hade tid att studera dem litet och de själfva hade tid att låta studera sig. Det är icke alla som hafva en tant Herlefsson hvilken kunnat vänja dem att tänka äfven på lifvets allvar.
Huru det är med herrarne, skall jag däremot låta vara oafgjordt. De äro nästan alla mycket artiga, mer än tillbörligt artiga, tycker jag. En och annan är dock motsatsen till artighet, och dem tycker jag alldeles icke om. Artig skall en karl vara. Tycker du icke det också? Men han skall icke vara så artig, att han därmed jagar bort hvarje allvarligt ord mellan man och kvinna, ty då misstänker jag att han tror, det vi icke förstå oss på något allvarligt samt att hans artighet är endast en täckmantel för en ogynsam tanke om oss.
»Det är en liten toka», hörde jag här om aftonen en af våra herrar i badsällskapet yttra om en af de unga flickorna här, en liten snäll och älskvärd varelse, men hvilken föreföll den stränge herrn alt för obetydlig, medan hon tycker om att roa sig.
