Det yttrandet stack mig, jag kan ej neka det, ehuru jag visst icke står i någon särskild förbindelse till den »lilla tokan». Men jag kan icke lida att man dömer så där efter blotta skenet. Om man själf ej känner håg för ett oskyldigt nöje, har man därför ej rätt att fördöma andra för att de vilja roa sig.
»Gud bevare mig för en sådan kvinna!» utropade en annan gång samme herre, då talet föll på ett fruntimmer, för hvars offentliga verksamhet alla borde känna aktning.
Då kunde jag icke afhålla mig från att fråga den stränge herrn, huru han ville hafva kvinnorna, om de ej finge visa sig glada och hågade för nöjen samt ej häller verka på ett allvarligt sätt för högre syften.
»Jag vill hafva dem naturliga», sade han, men då jag vidare ansatte honom med mina frågor, tycktes han ej riktigt kunna göra reda för det där naturliga.
Det är just skada, att karlarne ofta tala så styfva och stolta ord, i synnerhet när det är fråga om oss kvinnor, utan att kunna visa upp tillräckliga grunder. Gud bevare mig från att påstå, det herrarne sakna logik, ty det vore naturligtvis alt för djärft af ett fruntimmer, hvilket förutsättes att själf alldeles icke veta hvad logik vill säga; med nog förefalla de mig ofta nog ganska svaga i slutledningen.
