måste jag sluta. Jag har, finner jag nu, icke skrifvit om ens hälften af hvad jag ämnat, men du får ej tro att det är hr Falks fel. Låt mig nu snart få bref från dig och glöm ej din egen Agda.
——————
III.
Från Yngve till Alrik.
Hvilka dagar jag upplefvat! Jag önskar, att
du varit med mig, så att du kunnat lära hvad
det egentligen vill säga att lefva. Det var en
skön morgonstund jag seglade ut från
badhusbryggan. Solen låg som det klaraste guld öfver
det vidsträckta vattnet och de klara klipporna.
Jag skyndade på gubben Corneliusson, ty det
började rustas äfven i de andra båtarne, och på
bryggan frasade de oändliga klädningarne. Jag
såg chignoner och giraffkammar i
värdshusdörren, och snart kunde jag hafva hela bandet
öfver mig.
Grosshandlaren Paddyson, som har egen lustjakt med fyra mans besättning, förträffligt skafferi och ännu bättre vinkällare om bord och hvilken gerna ställer till små ungkarlsfrukostar
