dig, men icke öfverensstämmer det med min smak eller som jag hade väntat det här i skärgården. Han hade riktiga småstadsmöbler, soffa och chiffonier i hvart och ett af de två rummen, och på chiffoniererne har han radat upp en mängd underliga småting, som han fört hem från sina långresor, kinesiska gubbar som grina fasligt illa, präktiga koraller, japanska koppar, tyska dussinarbeten, mycket krimskrams, mest lapprisaker, om också ett och annat föremål af värde. Tillsammanstaget retar det mig, ty det skall naturligtvis föreställa något »civiliseradt», något rigtigt fint, och är således efterapadt och dumt.
Jag betraktade hällre taflorna på väggarne, ty de föreställa de olika fartyg, med hvilka husets egare seglat, och de faror för hvilka dessa fartyg varit utsatta. Det är något som lifvar sinnet, hela långa och sannfärdiga historier från sjön, erinringar om människokraft i strid med en vredgad natur eller om glada, solljusa dagar i lugna farvatten, då styrman Olaus stått vid relingen, rökt sin pipsnugga, skådat ut åt den våta slätten och tänkt på den trånga gatan mellan klipporna hemma i Bredgrund.
Bengtas mor kom ändtligen in för att taga mot sitt främmande. Hon tycktes först hafva dragit sig undan till köket för att där »kluta ut sig», såsom Corneliusson plägar säga. Det är en stilla kvinna med vemodig uppsyn, hvilken
