kanske portvin med socker och visar de vackra saker, som kaptenen skickat hem till henne och som göra Bengta så olyckligt afundsjuk.
Du frågar troligtvis, om jag icke skall använda min vadmalsjacka, mina smorlädersstöflar, min sydväst och det öfriga af fiskardrägten samt om jag icke ännu fått tag i någon passande fiskarstuga, efter som kojan på Svartskär är öfvergifven. På det där skall jag svara dig, när jag träffar dig i Stockholm, ty det kan väl ej dröja så länge förr än du åter ser mig. Det börjar likna sig till höst här.
Med denna dags post sändes dig också Agdas och mitt förlofningskort, som vi låtit göra i Göteborg, onödigt påhitt, tycker jag, men Agda menar, att man väl får underkasta sig sådana der små plägseder hvilka, om de också icke äro så nödvändiga, i själfva verket dock äro mycket oskadliga och kunna skänka nöje åt en hel mängd folk. I den saken får hon hafva rätt, och sannolikt i många andra äfven, fastän hon förklarat, att om, vid anstäld omröstning oss emellan, vi stanna i hufvudsakligen eller till vissa delar olika beslut, och de olika meningarne ej kunna sammanjämkas, skall frågan anses hafva för den gången förfallit. Hon håller mycket på våra ömsesidiga konstitutionela rättigheter.
Hvad hennes »närmande till folket» vidkommer, har hon förklarat, att hon vet alldeles
