Sida:Alina Frank; Bland bränningar; Röda fanan.djvu/233

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

I parken var det nästan folktomt, men så mycket mer ostörd kunde man njuta af den vackra vårdagen. De vidsträckta gräsmattorna, ängar kunna de kallas, i den nyare, engelska delen af parken lågo i bjärt solljus, blott kantadt af några smala förmiddagsskuggor från de täta trädgrupperna, på hvilkas andra sida de krokiga gångarne slingrade sig mellan ljus och skugga. I den gamla franska delen började det kännas hett på de långa, snörräta gångarne, där icke tecken till skugga fans.

Omkring palatset växte fullt med vackra blommor nedanför de höga terrasserna, med gamla, aristokratiska sandstensmurar och smärta balustrader, med breda, förnäma trappsteg och ännu förnämare drottningar i marmor, åt hvilka de starkt fladdrande röda fanorna på palatsets tinnar kanske hvisslade något hånfullt. Blommorna viste af hvarken marmordrottningar eller