men uppsköt det för att icke hindra fortsättningen af hvad vännen ville meddela om Alina Frank.
»Vet du hur gammal Alina Frank är?» sporde skådespelaren.
Det var Elof fullkomligt likgiltigt.
»Hon är trettitre år», hviskade skådespelaren, såsom hade han anförtrott recensenten en vigtig hemlighet, af hvilken han sjelf riktigt njöt.
»Ja så», svarade Elof med stor liknöjdhet.
Skådespelaren såg nästan ond ut och utropade:
»Det tror du naturligtvis inte, men jag vet det jag, för si jag har sett i Törners rullor. Det är väl nu tjugu år se’n hon gick i Kungsholms folkskola och hette Lina Andersson efter far sin, murarn. Det vet jag också.»
Elof ryckte på skuldrorna. I det ögonblicket var det honom fullkomligt likgiltigt, icke allenast huru gammal Alina vore, utan också hvarifrån hon härstammade. Hon vore en bedårande kvinna, det var nog för honom.
Han svarade därför icke något på följeslagarens prat.
»Hvad du är grön, bror lilla!» fortfor skådespelaren. »Du tror inte på fakta, du, bara på estetiska principer.»
Skådespelaren var uppbragt på Elofs tystnad. Han behöfde svalka, slog upp rocken och lät morgonvinden spela fritt på skjortbröstet.
