»Åh nej, det är nog också direktör Barman och fabrikör Ström», inföll Elof ännu spetsigare än nyss.
»Åh ja», medgaf Alina helt likgiltigt ... »Men säg mig hvad ni tyckte om min toalett i går. Den såg ni kanske inte på.»
»Jag ser på ert spel och er själf, men bekymrar mig inte om er toalett», förklarade Elof något tort.
»Ni bekymrar er inte om min toalett, säger ni», återtog Alina, utan att bry sig om sin följeslagares dåliga lynne. »Men jag är rädd för, att ni inte bekymrar er mycket om mitt spel häller. Aldrig har jag sett er ge något tecken till bifall. Jag ser mycket bra hvad som tilldrar sig i salongen, i synnerhet om där är någon jag vill ge akt på, någon som ...»
Hon höll plötsligt inne med fortsättningen.
»Som?» utropade Elof och sökte i gasskenet läsa i hennes ögon.
»Som ... jag intresserar mig för.»
Orden kommo med ett halft leende.
Elofs missnöje var plötsligt bortblåst. Han tryckte Alinas arm, och armen drogs icke undan, men armens egarinna tycktes icke vilja släppa det ämne hon börjat behandla. Hon ville veta, sade hon, hvarför Elof aldrig applåderade, då hela salongen för öfrigt uppmuntrade henne med kraftiga bifallsyttringar.