teater. Min hållning tycktes göra intryck på direktören. Jag fick mina tre debuter, som jag själf föreslog ... En ovanligt morsk människa, sade direktören tämligen högt till sekreteraren innan jag ännu hunnit dörren, och sekreteraren tog sig en duktig pris snus och instämde allra pligtskyldigast».
Alina skrattade rätt godt vid minnet af sitt första uppträdande i teaterkansliet, stod upp, räckte Elof handen och förklarade, att hon nu måste begifva sig till repetitionen.
»Ni går kanske samma väg?» frågade hon.
Naturligtvis gick Elof samma väg, och så gjorde de åter sällskap, denna gång midt på ljusa dagen och bland alt det myckna folk som var i rörelse. Många herrar hälsade artigt på den firade skådespelerskan och sågo något förvånade på hennes följeslagare.
På aftonen berättades på Sällskapet, operakällaren och operakafét, hos Rydbergs och i Gropen, att Elof Bäck vore Alina Franks älskare.
»Hur vet ni det?» tillspordes en sådan ryktessmed.
»Jo, det är säkert, för det har jag hört.»
»Jag har sett dem till sammans på gatan», försäkrade en annan.
Saken var således tillräckligt bevisad. Alina Frank hade gjort sig känd såsom otillgänglig för kärleken och såsom alt för stolt att låta sig
