»En utländska, känner inte närmare, men jag skall skaffa reda på’t.»
»Fan så stilig ... Men Alina Frank blir nog utmärkt.»
»Oförliknelig, tror jag bestämdt», sade direktör Barman, som åt en vaktmästare lemnat en storartad bukett att kastas in på scenen vid första inropningen.
»Hm, vet inte Barman af det där förhållandet med Bäck?» hviskade en af den fina förstupubliken.
»Nog vet han det. Men hvad skall han göra? Han har aldrig blifvit bortskämd, är en trogen beundrare, men ingenting mer ... Jo, det kan du lita på, för det har jag från säker hand.»
»Herrarne skola få se hvad fröken Frank blir utmärkt», förklarade fabrikör Ström, hvilken också åt en vaktmästare anförtrott icke en bukett, utan två ofantliga blomkvastar att slungas in vid lämpliga tillfällen.
»I afton kommer hon att öfverträfia sig själf», sade grosshandlar Adamson, som hade i beredskap tre buketter af sällsynta blommor samt en stor lagerkrans, god affär för Faxén.
Doktor Malén, praktiserande privatkritiker, en af de outtröttligaste teaterbesökarne, skarpt hufvud, med mycken talang i kulisshistorier, log försmädligt. För honom dugde icke någon enda skådespelare vid denna scen. De voro stympare
