Han är också den samvetsgrannaste af alla recensenterna.»
»Och den älskvärdaste.»
»Hm!»
»Den som ser bäst ut.»
»Tycker du det?»
»Du sade själf i går, att han är en vacker gosse. Och så hörde jag dig försäkra, att det vore för honom du spelade andra akten.»
»Det var ett förhastande ... bara en liten artighet ...»
»Fy, Alina! Nu är du inte uppriktig. Du är kär i doktor Bäck.»
»Kär!» utropade Alina och for upp från kåsösen.
Hon såg riktigt förskräckt ut.
»Det var grufligt hvad du tar illa vid dig», utbrast väninnan. »Det är väl inte så farligt häller att tycka om en ung, vacker karl. Dess utom har folk redan länge pratat om er.»
Alina hade åter satt sig. Hon vände bort hufvudet och tycktes icke höra hvad väninnan sade.
»Nog har väl litet hvar vid teatern sett hur det står till», fortfor väninnan. »Att han är pinkär i dig, bör du väl ha märkt för länge sen.»
Alina fortsatte med sin tystnad och ouppmärksamhet. Hon stirrade framför sig, endast upptagen af egna tankar.
