Sida:Alle Bedlegrannas Spegel-1647.djvu/22

Den här sidan har korrekturlästs

The som äre så fulle och rijke/
  At the känna ingen wara sin lijke/
Ach at iagh så lätfärdigh war/
  Then stund iagh gaff Köpman ond Swar/
Min Gudh/ min Gudh/ tu lefwer nu än/
  Hwar skal iagh nu få Tröst igen/
Som haar nekar thesse goda Herrar/
  Skickelige Män och redelige Karlar/
Och i then staden vthwalt migh en/
  Then som är suddigh och aldrigh reen/
Jagh war wist galin i mitt sinne/
  Tå iagh togh för them en Kärle-Finne/
Han war i förstone sööt i sin Mund/
  Moot migh nu handlar han som en Hund/
Här hielper nu hwarken Klagan eller Grååt/
  Wij få nu icke skiljas åth.

Finnen.

Kudh förbanne tigh tu Horakaxa/
  Om mino håller tu fanners laxa/
Mino stodh hemligh i then Wråå/
  Och kranneligh lysna på/
Huru tu mino paktalar så kamligh/
  Mino är lijka Karra öfwer tigh/
Mino tor ryckia vth min långa Knijff/
  Och hugga honom i titt vnga Lijff.

Jungfrun.

Menar tu om tu migh ihiälslår/
  Tu icke Böfwelen på Nackan får.

Finnen.

Ja/ ja Pöfwele skal intet nappa migh/
  När iagh haar huggit Knijfwen i tigh/
Mino traar tijt som mino wara föra/
  Så pläga andra Finna köra/
När the i Swerki haa illa kiort/
  Draga the til Finland fort/
Hwem finner tå them ikän/
  Så haa the kiort för så kiöra the än.

Nu