Sida:Alle Bedlegrannas Spegel-1647.djvu/4

Den här sidan har korrekturlästs

Ytterst och sidst frijade en Finne/
  Til honom slogh Jungfrun sitt sinne/
Och honom synnerigh wäl behagard/
  Och til sin käre Man tager.
Korteligen haar iagh nu vpreepetera/
  Huru Tragaedin skal blifwa agera.
Men när thet ställes i sielfwa Wärke/
  Så kunnen j then bättre förmärka/
Hwarföre begäre Wij ganska flijteligh/
  At Åhörarne willi ställa sigh/
En lijten stund stilla och tysta/
  Och på wår Tragaedia see och lysna/
Låter eder alsintet förlängia/
  Thet skal strax begynnas och få en enda.




Jungfrun säger:

Ach HErre Gudh hwad iagh är rijk/
  Jngen i Werlden är migh lijk/
Jagh är däijelig om Armar och Händer/
  Theslijkes om Låår och Länder/
Jag är och däijeligh om Anschte och Håår/
  Han är wäl behållen om migh får/
Mitt Namn är Margaretha,
  Thet sönesta man kan vpleta/
Skal iagh taga mig före at wandra/
  Effter iagh är däijeligare än alla andra/
Så får iagh migh en Man somär migh lijk/
  Jngen skal ginnas i Werlden slijk.

Här kommern en Präst och frijar.

Gudz frijd Gudz frijdh och så godh Dagh/
  Så plägar man helsa effter Mosi Lagh/
Och låter eder käre Jungfrw förnimma/
  Hwad iagh hafwer i Huge och Sinne/
förty är til eder mitt Begår/
  At j welen wara mijn Hiertans kär/
Effter j åren så wänn een Möö/
  Begärar iagh medh eder lefwa och döö/

Effter