Effter min Hugh mände til eder såt/
Begärar iagh eder til Hustru få/
Och lefwa samman med Ähra och Tuchtan/
Och afla Narn vthi Gudz Fruchtan/
Effter iagh een sådan Begäran haar/
Fämodar ioagh aff eder itt godt Swar.
Jagh wil eder swara som iagh kan/
Säger migh första hwad j ären för en Man/
Effter j hafwa en Kappa så läng/
Och äre så stålte vhti eder Gång.
För eder til iag mitt Kall kungöra/
Jagh plågar then Christeliga Läran föra/
Jagh predikar Gudz Ord och ähra och dygd/
Therföre begär iag eer min hiertans frögd.
Prästen plågar så länge Ordet lära/
Til thes the hafwa intet förtära.
Jag weet icke huru thet må wara fatt/
Präster skole så wäl som Bönder göra Skat.
Ja Präster pllåga för Altare stå/
Ther medh kuinna the sin Födo få/
Ther och både messa och sijunga/
Så wäl för gamla som för vnga/
Theslijkes läsa the i sijn Book/
Therföre få the aff Gudi Födo nook/
The få både Ost och Kaka/
Sådant lyster Ehr kär Jungfrw smaka.
Jagh eder intet annat säija kan/
Eder behgara migh intet til Man/
Ty Präster hafwa Bekymmer om sin Lära/
Hustrun skal Omsorgh i Huset bära/
Therföre seer eder om på en annan stafh/
Til eder hafwer iagh intet behagh.
