att framhäfva genom en klädsel, som, då hon var ute, föreföll både smakfull och dyrbar. Hennes ungdomlighet var af denna kristalliserade art, hvilken väcker misstanka om att hafva blifvit uppnådd genom en själens köld och torrhet, som skyddar mot lifvets smärtfulla intryck; ty det blir dock i alla händelser en sanning, att en äkta själfull qvinna icke vinner den rätta skönheten annat än på den lekamligas bekostnad. Endast genom dess förbleknande kan detta uttryck framstå, som rörer derföre att det förtäljer om på en gång kamp och seger.
I sitt husliga lif var fru Ramm uppskattad såsom en husmoder, den der gjorde sin krets öfvermåttan lycklig, och hennes man och barn höllo af henne såsom goda menniskor göra, af nödvändighet, af hjertats kraf. Amtmannen hade förälskat sig i henne och, liksom tusende göra i hans ställe, vunnit henne, äktat henne, utan att fråga stort efter hennes kärlek. »Den kommer nog efteråt». Men för denna villfarelse, att »den kommer nog efteråt», hade han pliktat med tidigt gråa hår och med den karakterens förslappning, som inträder hos män, hvilka låta beherrska sig af en oädlare natur än deras egen. Hans veka, kärleksfulla sinne hade förgäfves brutit sig emot hennes herrsklystnad och fåfänga. Man kunde förebrå honom att han icke hade nog kraftigt satt sig emot sina två äldsta döttrars giftermål. Och likväl älskade han sina barn ömt, han kunde ännu följa dem han hade qvar med en blick, hvari låg den innerligaste bön för deras framtid.
