114
VIII.
Ehuru jag blott uppehöll mig i Christiania tio dagar ville slumpen att jag också der skulle bli bjuden på bal. Jag skulle der få se hela stadens nobless. Jag gick med ett hemligt hopp att bland mina landsmän få det obehagliga intrycket utplånadt och att åter kunna försona mig med min kära dans. Men jag bedrog mig. — Allt det som förut dunkelt och obestämdt hade stött mig, framträdde här bestämdare och mera utpregladt. Här vore individualiteterna mera framträdande och kontrasterna därföre mera i ögonen fallande.
Jag kom att sitta i en af de främsta raderna af damer. På golfvet hade herrarna dels placerat sig i grupper, dels »släntrade» de upp och ned längs raderna, alldeles som officerare hvilka mönstra lederna. I detsamma spelte musiken upp — hela den främsta raden blef uppbjuden, på en enda stackars ung dam när, som såg ovanligt tung och okostig ut. En herre bredvid sade blott till sin granne, nog högt för att den arma kunde höra det:
— »Vägd men icke befunnen nog lätt.»
Hvarför utsätter hon sig för en sådan förödmjukelse? ..... Hvem af oss kan dock anse sig tryggad för likadana? Men hvarföre utsätta vi oss för den? .... Alla dessa frågor stormade förvirradt
