130
kakelugnen osar och glöder, men i rummet råda alla zoners temperaturvexlingar. För att hafva en sådan högtidsvåning bor familjen obeqvämt hela året igenom. Till följe af detta bruk hade den Rammska familjen stufvat in sig i den lilla, om sommaren högst qvalmiga hvardagssalen, men Sophie hade, begagnande den myndighet en ung, vacker, nyss hemkommen dotter har i ett hus, af sin mor utverkat att trädgårdssalen, ett stort skuggigt rum, fick begagnas. En morgon kom Georg ner och fann familjen samlad der. Glasdörrarna till trädgården stodo öppna, så att den lifvande sommarluften fick strömma in. Hvar och en tycktes finna sig särdeles väl vid omflyttningen, och man kunde nu icke begripa hvarför detta icke skett förr.
Frun och Sophie sydde vid den öppna dörren, Amalia serverade frukosten och på soffan låg Edvard med benen uppöfver karmen, och skickade Amalia för tredje gången bort med en kopp thé som icke var honom riktigt till lags. Då Georg kom in reste Edvard sig, ty han visade dock alltid sin lärare aktning. Georg hade efter händelsen vid sätern stigit betydligt i familjens gunst; en sådan liten romanbragd kunde isynnerhet icke förfela sin verkan på frun och Amalia. Sophie tänkte på huru beredvilligt och med huru mycken uppoffring af egen beqvämlighet han hade efterkommit hennes önskan, och hon kunde icke underlåta att betrakta honom med mildare ögon. Nu kom också Amtmannen in. Han deltog nästan aldrig i deras utflykter, utan nöjde sig med att höra berättas om
