Sida:Amtmannens döttrer.djvu/309

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
117

sannerligen hafva fängslat andra ögon än Adas. En höghalsad grå ylleklädning framhöll förunderligt den unga flickans fina gestalt, äfvensom det gratiösa i hennes snabba rörelser. Den friska luften hade upplöst lockarna och återgifvit hennes kinder något af deras friska, blomstrande färg. I detta ögonblick liknade hon den förra strålande Sophie. Men blicken hade dock detta oafvisliga som röjer att tanken är fjerran ifrån våra flitiga händer.

Under ett gästande på landet utgör det främmande huset, dess inredning, läge o. s. v. en vigtig omständighet som kräfver en icke ringa andel i vårt intresse och vår uppmärksamhet. Det är icke här som i städerna, der omgifningarna genom den allt nivellerande kulturen mer och mer beröfvas sin egendomlighet, och blott stå som en förbisedd ram, den ena kanske litet mera förgylld och utsirad än den andra. På landet äro omgifningarna mera än ram, de äro en del af sjelfva innevånarne, en bit af deras seder, deras tänkesätt och egenheter; derför kan man med skäl säga att besöket gäller lika mycket stället som innevånarne. Den första förfriskningen njutes alltid under en viss förströddhet, medan man i stillhet fägnar sig åt det ögonblick då man får gifva sin nyfikenhet lösa tyglar.

Detta är således hvardagsrummet! .... Hvilka månne de der porträtterna skola föreställa? .... Det var då ett besynnerligt gammalt skåp det der! .... Blicken halkar igenom hvarje öppnad dörr, för att uppsnappa en hemlighet bakom densamma.

Denna första nyfikenhetskris underlättades