prostens sofrum och studerkammare, samt ett litet bibliothek, som hade den sällsynta egenskapen att det var tillgängligt för enhvar, i stället för att sådana eljest, der de finnas, pläga begagnas uteslutande af husbonden. Allt hvad man såg bar prägeln af solid, flärdlös välmåga, förenad med sinne för det sköna och det beqväma. Der man i Norge ännu påträffar dylika boningar, beteckna de antingen den sista försvinnande qvarlefvan af en främmande till oss öfverförd kultur eller den glädjande begynnelsen af en egen gryende ny.
Ett par timmar försvunno på detta sätt omärkligt. Man kallades till bords. I hvardagsrummet stod den prydliga qvällsvarden uppdukad. Dorthas bländhvita damastduktyg, de glittrande kristallerna samt åtskilliga tunga silfverpjeser togo sig präktigt ut vid skenet af två solida armljusstakar. Intet öfverdåd i rätter förmärktes, men allt var ypperligt lagadt; färsk laxöring från prestgårdssjön, förträffligt vildt, godt vin, allt intygade att värden var en man som förstod att lefva på det rätta sättet, som förstod att all njutning beror af skönhet och måttlighet. Fru Ramm var outtömlig i smickrande utlåtelser. Men under detta dolde hon mången suck då hon tänkte på att Amalia kunde hafva varit herrskarinna öfver all denna herrlighet, och antingen nu Bröcher verkligen var mera styf och träaktig än vanligt, eller att han brevid den belefvade värden endast syntes så, alltnog, hans svärmor hade aldrig funnit honom odrägligare och aldrig kännt en lifligare åtrå att få försäkra honom derom, än just
