122
hålsöm, samt det fint stickade sidentäcket, som förskref sig från en eller annan mormors mors tid.
Från detta rum förde gumman dem bort till ett hvars dörr var igenlåst. Huru olikt det nyssnämda var ej detta! Der var blott en fönsterluft och det var enkelt ehuru nätt möbleradt; här och der upptäcktes spår af en qvinnlig invånare. Icke destomindre hade detta rum någonting så öfvergifvet, luften derinne var tryckande och öde. Vid foten af en hvit säng stod en tom vagga öfverhöljd af ett broderadt täcke, och i taket hängde en likaledes tom fogelbur. Det hela förekom så afsomnadt, att systrarna erforo något af denna hemlighetsfulla fasa, som griper oss vid åsynen af porträtter tagna af lik .... Frågande sågo de på Dortha.
— Detta är salig fruns rum, sade hon hviskande. Här dog hon för fyra år sedan i barnsäng efter lilla Ada. Här har ingen lefvande menniska dött sedan den tiden. Alla dessa saker äro idel åminnelser efter henne, hennes syskrin, hennes arbetskorg, der är hennes bibel och här hennes porträtt. Alltsammans blef satt hitupp, emedan han ej tålde att se det dernere. Detta täcke har hon sjelf broderat; se bara på den sömmen, det är ett tålamodsgöra ...
— Och spinnrocken der i hörnet, var det också prostinnans?
— Ack ja, det kan herrskapet tro, det var just hennes ögonsten, hon tyckte så mycket om att spinna. Hvar morgon klockan 4 om sommaren och 5 om vintern var hon uppe och spann sina tre
