Sida:Amtmannens döttrer.djvu/345

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
153

kommer i närheten till den, så blir jag till mods som om jag skulle hafva bannor.

— Var inte rädd, du får det inte heller. Stammor och jag hafva en gång vandt oss vid hvarandra och den ena flyttar inte utan den andra.


XII.

Huru mycket än den lilla familjetilldragelse vi omnämnt hade knutit personerna till hvarandra och samlat deras intressen omkring en punkt, så verkade den dock störande i det yttre. De första dagarnas tysta lugna trefnad var försvunnen. Herrarna tillbragte nu en stor del af dagen inne hos prosten. Frun och Amalia voro i oafbruten rörelse. Hvarje vrå i huset blef undersökt, de grundligaste öfverläggningar anställdes huru allt skulle bäst kunna inrättas. Hvardagsrummet var nästan alltid tomt. Sophie började känna sig ensam. Det var intet i hennes nuvarande sinnesstämning som hon grufvade sig så mycket för som detta.

Man kan värna om minnet af en hjertesak på högst olika sätt. I ett fall kan man uppsöka detta minne såsom en tröst, en vinning, i ett annat deremot kan man sky det som pesten. Det är lätt att gissa hvilket af dessa alternativer som oftast blifva en qvinnas lott. För en man hafva betraktelser öfver en gäckad kärlek på sin höjd onågt